Och åter från havens land
Dessa tunna sidor tunga blad
Vindar som nöter stenar
Vågor som skriver namn
När livets grenar är brutna
Då tårfyllda ögon är slutna
Bristande hjärta mot en hand
Kärleken rann ut i sand
Var är ängens blommor
Och aftonens långa skuggor
Även händer kan förstå
Den varma lågan var blå
I tankars mörkaste källor
Förlorad i tidens dimmor
Bland forna tiders somrar
Sorgen är vår ännu varm
Att sånger är som träd
Vissnar och dör i förtid
I sömn eller djupaste dröm
En vit ström längs med snön
Den sista timma nu slår
Än en tung sista tår
Sagans väg så lång
Åren åldras med sång