Finntroll - Nifelvind Album Lyrics

---

Blodmarsch (Intro)

[Blood March]

[Instrumental]

 

---

Solsagan

Hon stod vid foten av en häll så mörk
Målad kalkad och kall
Hon drog ett streck
Med en ryckande arm
Over himmelens rand
Ner till hetaste djup

Hon stod på isens blåaste vidd
Målad kalkad och kall
Hon ristade sitt tecken, sin runa
Med en ryckande arm
Runt vattnens flöden en ring
Havsbestar och ånga då steg

Hon lyfte upp över sky och rymd
Målad kalkad och varm
Ur klippens djup en låga då steg
Ur hennes höfte, en storm av eld

Hon lyfte upp över sky och rymd
Målad kalkad och varm
Ur klippors djup en låga då steg
Ur hennes höfte, en storm av eld
Ett ljus hon blev av lågans makt
Ensam på rymdens tron
I all sin prakt

Hon ristade sitt tecken, sin runa
Med en ryckande arm
Runt vattnens flöden en ring
Havsbestar och ånga då steg

[English translation:]

[Tale Of The Sun]

She stood at the foot of a cliff so dark
Painted, chalked and cold
She drew a line
With a tearing arm
Over the edge of the skies
Down to hottest depths

She stood at the most blue widths of the ice
Painted, chalked and cold
She carved her sign, her rune
With a tearing arm
A ring around the waters current
Sea beasts and steam rose

She rose up above sky and space
Painted, chalked and warm
A flame ascended from the rocky depths
From her hips, a firestorm

She rose up above sky and space
Painted, chalked and warm
A flame acended from the rocky depths
From her hips, a firestorm
She became light by the power of the flames
Alone at the throne of space
In all her glory

She carved her sign, her rune
With a tearing arm
A ring around the waters current
Sea beasts and steam rose

 

---

Den Frusna Munnen

Omfamnad av vind och bitter frost
Under arklisk och obarmhärtig måne
Hon sitter vid isens rand, uppvaktar sin kvinna
Dödsjungfruns kalla hand, oändlighetens älskarinna

Han vill sjunka, känna
Hennes anda av is
Sitt liv i byte mot en gåva
En frusen kyss
Inatt, I evighet han sova

Med en viskan så djup som havens vrån
Ensam men två i dödens mörka snår
Han hör ett ord med makt så mörk
Ur dödsjungfruns vila mund

Han vill sjunka, känna
Hennes anda av is
Sitt liv i byte mot en gåva
En frusen kyss
Inatt, I evighet han sova

Hon lyfter honom med kraft och vilja
Smeker med kyla, bär honom bort
Till sina fäders vita sal
Över rymdens mäktiga hav
Till riket där ingen sjärna lysa

[English translation:]

[The Frozen Mouth]

Embraced again by wind and bitter frost
Under the arctic and unmerciful moon
He sits at the edge of the ice, serves her lady
Cold hand of the maiden of death, lover of eternity

He wants to sink, feel
Her icy breath
His life in exchange for a gift
A frozen kiss
Tonight, in eternity he sleeps

With a whisper so deep like the corners of the ocean
Two lone men at the thickness of death
He heard a word with a might so dark
From the mouth of the maiden of death

He wants to sink, feel
Her icy breath
His life in exchange for a gift
A frozen kiss
Tonight, in eternity he sleeps

She lifts him with power and will
Strokes with coldness, carries him away
To the white hall of her fathers
Over the mighty sea of space
To an empire where no star shines

 

---

Ett Norrskensdåd

Ett norrskensdåd av ändlös skam
Ett dråp i dyster stund
En skarp sten en skalle sprättad
Han drack av liv och lust
Han drack av liv och lust

Ty salt och tjockt var barmablod
Den natt han begick sitt mannamord
I hans ögon bara en best, ingen sans
Då han dansade dräparens dans

Han stänkte på berg och backe
Han ylade och skrek
Mordens smak i röder mund
Garmens blick i månens stund

Ty salt och tjockt var barmablod
Den natt han begick sitt mannamord

I hans ögon bara en best, ingen sans
Då han dansade dräparens dans
Då han dansade dräparens dans

Snart sprang han sin skog
Han löpte bland is och driva
I ändlös tid och vintervarv
Bojor av månens skiva

Ty salt och tjockt var barmablod
Den natt kan begick sitt mannamord
I hans ögon bara en best, ingen sans
Då han dansade dräparens dans

Ty salt och tjockt var barmablod
Den natt han begick sitt mannamord
I hans ögon bara en best, ingen sans
Då han dansade dräparens dans

[English translation:]

[Deed Of The Northern Lights]

A deed of the northern lights with endless shame
Manslaughter at the dark hour
A sharp stone shattered skulls
He drank life and passion
He drank life and passion

Salty and thick was blood from the bosom
On that night he committed the gracious murder
In his eyes only a beast, no sense
Then he danced the slaughterer’s dance

He climbed to the mountains and hills
He howled and screamed
Taste of murder in the red mouth
A glance of horror in the hour of moon

Salty and thick was blood from the bosom
On that night he committed the gracious murder

In his eyes only a beast, no sense
Then he danced the slaughterer’s dance
Then he danced the slaughterer’s dance

Soon he ran into their forest
He ran past ice and drifts of snow
In endless time and winter’s cycle
Curves of the crescent moon

Salty and thick was blood from the bosom
On that night he committed the gracious murder
In his eyes only a beast, no sense
Then he danced the slaughterer’s dance

Salty and thick was blood from the bosom
On that night he committed the gracious murder
In his eyes only a beast, no sense
Then he danced the slaughterer’s dance

 

---

I Trädens Sång

Ett nät nu blivit spunnet
Så vasst, spretande svart
Ärgat av blodets lyster
Döpt i ohelgad saft

En sång om födsel, begynnelse
En om vanhelgat brödradråp
En visa om offer och livet ände
En om eld och bett i mark så mjuk

Dock finnes en visa jag ej sjunga
Dess ordalek jag ej talt
Dessa ord min mun ej passa
Hör kvädet nu i trädets blad

Då vi stå i tystnad
Må deras munnar viska...

[English translation:]

[Within The Song Of The Trees]

A net is now spun
So vast, spreaded, black
Coloured with the gleam of blood
Dipped in unholy juice

A song of birth, of beginning
Of desecrated brothers laughter
A song of sacrifice and the end of life
Of fire, pleaded in the land so weak

Yet there is a song I don’t sing
Its wordplay I don’t speak
Its words don’t pass my mouth
Now hear the rhymes in the trees’ leaves

There we stand in silence,
May their mouths whisper...

 

---

Tiden Utan Tid

Fåfänga, glömda råd
Ingen nåd, inga tysta ord
Borsprungna, vilsna
De löpte I en cirkel
Av oändliga onda dåd

Nu eldar spricka ur jordens vrår
Ingen betraktar, inga vittnen nalkas
Var en gång liv
Nu springornas
Och skuggornas kung vandra

Fåfänga, glömda råd
Ingen nåd, inga tysta ord
Borsprungna, vilsna
De löpte I en cirkel
Av oändliga onda dåd

Nu eldar spricka ur jordens vrår
Ingen betraktar, inga vittnen nalkas
Var en gång liv
Nu springornas
Och skuggornas kung vandra

Där ingen fot, inga tassar, inga hovar löpa
Ingen vinge svepa, ingen stjärt nu sprattla

En tystnad så tom utan tid

Där springornas och skuggornas mörka konung
Fäller, i sin ondskas svartaste stund, en tår...

Hans mörker utan dess ljus
Som en tår svunnen bland de sista lövens täckta jord...

[English translation:]

[Time Without Time]

Conceit, forgotten advices
No mercy, no quiet words
Ran away, fled
They set in a circle
Of endless evil deeds

Now flames burst from the corners of the earth
No one seeing, no witnesses approaching
Once upon a time there was a life
Now the king
Of shades and shadows wanders

Conceit, forgotten advices
No mercy, no quiet words
Ran away, fled
They set in a circle
Of endless evil deeds

Now flames burst from the corners of the earth
No one seeing, no witnesses approaching
Once upon a time there was a life
Now the king
Of shades and shadows wanders

There no feet, no paws, no hoofs run
No wings sweep, no tails flounder

A silence so empty without time

There the dark king of shades and shadows
Falls in his evilness’s blackest moment, a tear...

His darkness without its light,
Vanishes like a tear into the earth covered by the last leaves...

 

---

Galgasång

En gång gick jag med kött på ben
En gång kysste jag varmer mund
Nu vanra jag på vägen lång
I myllan här runt gravars gång

Masken åt och frosten bet
I myllan här runt gravars gång

En gång red jag gångaren kvick
En gång bar jag rustjacka och stål
Nu vandra jag på vägen lång
I myllan här runt gravars gång

Tjälen kall och elden het
I myllan här runt gravars gång

En gång stolt och fager man
En gång dock jag svekfullt dräpt
Nu vandra jag på vägen lång
I myllan här runt gravars gång

Nu sjunga jag min galgasång
I myllan här runt gravars gång

Nu sjunga jag min galgasång
I myllan här runt gravars gång

[English translation:]

[Gallows Song]

Once I travelled with flesh and bones
Once I did kiss a warm mouth
Now I wander on a long road
In mold here around the trail of graves

Worms ate and frost bit
In mold here around the trail of graves

Once I rode a fast roamer
Once I wore armour and steel
Now I wander on a long road
In mold here around the trail of graves

Cold frost and hot fire
In mold here around the trail of graves

Once a proud and fair man
Yet once I treacherously slaughtered
Now I wander on a long road
In mold here around the trail of graves

Now I sing my gallows song
In mold here around the trail of graves

Now I sing my gallows song
In mold here around the trail of graves

 

---

Mot Skuggornas Värld

Ve, ve, ve
Dödsfärd!

Jag vaknade i urmörker
Inget ljus, ingen sol jag såg
Kände en luft, kall mot min kind
Jag steg, mot stjärnor jag steg

Mitt skepp av nagel och tand
Segel av död mans hår
Roddare från krigsgravar
Mån av dödens yrke

Min sista segling över kolsvart hav
Nu eka min sång mina sista ord
Över stormar, över glaciärens vidd
I morgonrodnad och aftonstund

Från fjärran lät en vinande vind, ett sus
Och en sång ur rymdens ändlösa brus

Ve, ve, ve
Ve, ve, ve
Dödsfärd!

I fjärran jag skådat en eld
Mot den nu likskeppet styr
Nagelfar ej vällta
Ingen segel spricka, bortom stjärnornas ljus

Omvälvd av sång ur dödens kör
Från springor de stiga bland mörka berg
Jag såg en skog och en brinnande härd
Där fann jag mitt hem
I skuggornas värld...

Från fjärran lät en vinande vind, ett sus
Och en sång ur rymdens ändlösa brus

Ve, ve, ve
Ve, ve, ve
Dödsfärd!

[English translation:]

[Towards The World Of Shadows]

Vé, vé, vé
Journey of death!

I woke up in ancient darkness
No light, no sun I saw
Felt air, cold against my cheek
I treaded, towards the stars I treaded

My ship made of nails and teeth
Sails made of dead man’s hair
Rowers from war graves
Men of death’s profession

My final sail over the coal black sea
Now echoes my song, my last words
Over storms, over the glaciers’ widths
In the red morning and in the eve

From afar blows a howling wind, a humming
and a song from the endless noises of space

Vé, vé, vé
Vé, vé, vé
Journey of death!

Far I beheld a fire
Towards it the corpse vessel now steers
Nagelfar won’t capsize
No sails break apart, beyond the light of the stars

Overturned by the song of the death’s crew
From gorges they step among dark mountains
I saw a forest and a burning stove
There I found my home
In the world of shadows...

Vé, vé, vé
Vé, vé, vé
Journey of death!

 

---

Under Bergets Rot

Vid morgonstund jag skådade på bergets rygg
En fåra röd som hjärteblod
Djupt jag såg den falla
In i dunklet av bergets rot

Vid solnedgång jag skådade på bergets rygg
Nu som lågor de dansa
I sommarnatten, barnen av hällens stam
In mot dunklet av bergets rot

Modigt jag klängde vid fårans gap
Snart sänktes jag mot mörkrets sköte
Fornfäders sång i djupet lät

I minnet fann jag då
En sång jag aldrig sjungit förr
Från mina läppar, från mina bringa den eka
Den sång jag aldrig sjungit förr

Vid morgonstund jag skådade i grottans valv
En skymt av vinterns vita ljus
Då steg jag med hast
Ur dunklet av bergets rot

Vid solnedgång jag skådade på marken kall
Snöns och isens täcke
Då blott en stund jag sjungit
Med folket av bergets rot

[English translation:]

[Under The Mountain’s Roots]

In the early morning I beheld on the mountain ridge
A furrow, red as heart blood
I saw it descend deep
Into the darkness of the mountain’s roots

In time of sundown I beheld on the mountain
Now like flames they dance
In the summer night, children of tribe of the rocks
Into the darkness of the mountain’s roots

Bravely I clinged onto the furrow’s abyss
Soon I fell into the home of darkness
The song of ancient fathers was heard there

From memories I found then
A song I had never sang before
From my lips, from my chest an echo
The song I had never sang before

In the early morning I beheld on the cave’s ceiling
A glimpse of winter’s white shining
Then I stepped with haste
From the darkness of the mountain’s roots

In time of sundown I witnessed on the cold land
A cover of snow and ice
There I sang for a mere moment
With the people of the mountain’s roots

 

---

Fornfamnad

Upp på hällens översta back
Upp på bergets högsta sten
Jag klättrat dess rygg på alla fyra
För skogens ande, för dem som viska

Ett skrik nu stiga från sargad strupe
Ett himlarop, bara skogen lyssna
Ett skrik nu stiga från skuret sinne
Få nu höra, få nu förstå

Älgen gamle, han talt till mig
Om tidevarv utan månens stigar
Skogens fåglar sjungit liv och lycka
I fornfamnad morgonrodnads stund

Jag funnit sanning i kvistars sång
Jag lystrat visdom i vindars gång
Mitt skri nu eka mellar häll och fura
Jag funnit sanning i kvistars sång

Ett skrik nu stiga från sargad strupe
Ett himlarop, bara skogen lyssna
Ett skrik nu stiga från skuret sinne
Få nu höra, få nu förstå

Få nu höra, få nu förstå
Få nu höra, få nu förstå
Få nu höra, få nu förstå
Få nu höra, få nu förstå

Jag funnit sanning i kvistars sång
Jag lystrat visdom i vindars gång
Mitt skri nu eka mellan häll och fura
Jag funnit sanning i kvistars sång

[English translation:]

[Embraced By The Ancient]

Up on the topmost peak of the cliff
Up on the highest stone of the mountain
I climbed its side on all four
For the ghosts of the forest, for those who whisper

A scream now stem from a mangled throat
A cry for the heavens, only forest can hear
A scream now stems from cleansed soul
You can hear now, you can understand now

An old moose, he talked to me
Of time without the moon rising
The birds of the forest sing life and luck
In the early moment embraced by the ancient

I found truth in the singing of branches
I heard wisdom in trails of the wind
Now my scream echoes among rocks and trees
I found truth in the singing of branches

A scream now stems from a mangled throat
A cry for the heavens, only forest can hear
A scream now stems from a cleansed soul
You can hear now, you can understand now

You can hear now, you can understand now
You can hear now, you can understand now
You can hear now, you can understand now
You can hear now, you can understand now

I found truth in the singing of branches
I heard wisdom in trails of the wind
Now my scream echoes among rocks and trees
I found truth in the singing of branches

 

---

Dråp

När svedjor brännes
Bliva min moderskalk av aska

Nifelvind, hör mitt namn
Gyttjeblod, sänk ditt huvud där jag vandra

Ur varje froskallla bittra
Onda dödliga natt
Ur varje vår då inget växte
Då säden aldrig steg

Nifelvind, hör mitt namn
Gyttjeblod, sänk ditt huvud där jag vandra

Vid varje offerblot
Fovande vid roten av varje galg
Tändande gnistan i mördarens blick
Och sveket i dem som blodet sålt

Nivelvind, hör mitt namn
Gyttleblod, min vilja blevo din

Ur varje frostkalla, bittra
Onda dödliga natt
Ur varje vår då inget växte
Då säden aldrig steg

Nivelvind, hör mitt namn
Gyttjeblod, sänk ditt huvud där jag vandra

[English translation:]

[Manslaughter]

When the land burns
My ancient chalk is made of ashes

Wind of underworld, hear my name
Dirty Blood, sink your head to where I wander

From every freezing cold, hateful
Evil, deadly nights
From every spring when nothing grew
At that time seeds never rose

Wind of underworld, hear my name
Dirty Blood, sink your head to where I wander

With every blood sacrifice
Sleeping in the roots of every gallows
The lighting spark in the glance of a murderer
And deceit in those who sold the blood of others

Wind of underworld, hear my name
Dirty Blood, my desire became yours

From every freezing cold, hateful
Evil, deadly nights
From every spring when nothing grew
At that time seeds never rose

Wind of underworld, hear my name
Dirty Blood, sink your head to where I wander