Från asken jag hängde
I vinden jag svängde
Kan du, rista?
Kan du, råda?
Och inget mjöd jag fick
Ens I mitt svultna skick
Kan du, färga?
Kan du, fresta?
Stungen av spjutet röd
Given till Oden död
Kan du, bedja?
Kan du, blota?
Med runor nu jag höll
Från asken så jag föll
Kan du, sända?
Kan du, soa?
För glädje och gagn hör mina ord
Såsom
Fränder och fä dör
Dör såsom du bör
Aldrig dör ordet
Helgat av modet
Fränder och fä dör
Dör såsom du bör
Aldrig dör domen
Över den döde
En grind står stark, olåst på fri mark
För fattig och rik, är domen sig lik
Finn en god vän, följ glädjen och känn
Hur sorgen lämnar, när hjärtat öppnar
Ingen kan sakna fel
Illa är ingen hel
Häll dig, som kvad
Häll dig, som kan
Gammal tul höras skall
Ej hånas I sin hall
Häll dig, som lärt
Häll dig, som löd
För glädje och gagn hör mina ord
Såsom
Fränder och fä dör
Dör såsom du bör
Aldrig dör ordet
Helgat av modet
Fränder och fä dör
Dör såsom du bör
Aldrig dör domen
Över den döde
Gläd dig aldrig åt det onda
Gläd dig alltid åt det goda
Du bör känna dig själv främst väl
Ingen annan ej har mer skäl
Starka runor du skall vittna
Starka runor du skall rista
Forna kväden föder nya
Gamla rådslag visas krya
Fränder och fä dör
Dör såsom du bör
Aldrig dör ordet
Helgat av modet
Fränder och fä dör
Dör såsom du bör
Aldrig dör domen
Över den döde
Fränder och fä dör
Dör såsom du bör
Aldrig dör ordet
Helgat av modet
Fränder och fä dör
Dör såsom du bör
Aldrig dör domen
Över den döde
Lycka till dig som har lyssnat nu