Manegarm - En Fallen Fader Lyrics

Blickade upp i natten,
slagen och driven till marken.
Omtöcknad fylld av förbittring,
kunde ej se klart …

Famlade bland tankar,
min själ bedriven.
Urdriven var min broderhälft,
hörde nattens barn …

Hörde nattens barn … mina barn.
Mina barn!

Medan regnet föll svalt,
ekade en förtvivlans sång,
över en fallen fader.
Sorg blev snart till vrede …

Fångad i elden,
ingen väg ut,
hugg, slag och spe,
de band en själ, min vargbroder …

Min vargbroder … broder i blod.
Min vargbroder … broder i blod.

Min vargbroder … broder i blod.
Min vargbroder … broder i blod.

Faller åter ner,
i böljande hav,
medvetandets dunkel,
tidlöst drivande gäck.

Röster av svek,
galdrar som ljuder,
från nidingars mun,
slitande smärtor,
separerad, bunden.

Ett vagt minne, att jag … att jag lyfts upp.
I fjärran dunkel, en elds svaga sus …

Min vargbroder … broder i blod.
Min vargbroder … broder i blod.
Broder i blod …

[Translate to English:]

Gazed up into the night
Stricken and driven to the ground
Dazed, filled with bitterness
Could not see clearly

Fumbled among thoughts
My soul pursued
My brother-half compelled
Heard the children of the night

Heard the children of the night... My children

As the rain fell cool
A song of despair echoed
Over a fallen father
Grief soon turned to wrath

Caught in the fire
No way out
Cuts, blows and taunts
They bound a soul, my wolf brother

My wolf brother... Brother in blood

Fallen again
Into billowing seas
The gloom of the mind
Timelessly mocking

Voices of treachery
Resounding incantations
From the mouths of vandals
Excruciating pains
Separated, bound

A vague recollection
Of being lifted up
In faraway gloom
The faint sound of fire