Solen går ner, de är livet och döden
Från spårvagnen ses allt, ett fönster till stadens alla öden
Jag kallar ut, så kan någon svara
Hur kan de va möjligt att så hemsk och vacker samtidigt vara
I parken står en man som tappat tron
Nån som stirrar ner från hisingsbron
Vi mot dem men inte några lag
Nån som ba vill fly iväg ett tag
De hörs en smäll och de är krossat glas
Är de bråk eller är de kalas
Ingen vet och inte heller jag
Men kanske är de så som de ska va
Såååå, välkommen till göteborg
Så gåååå, från hållplatsen lämna din sorg
Men dag blir till natt, och natt blir dagen
Du är aldrig förlorad, även om du gång på gång blir slagen
I parken står ett par som börjat tro
Nån som blickar ut från hisingsbron
Du och jag i en och samma lag
Nån som njuter av varenda dag
Det hörs en smäll och de är krossat glas
Champagne hälls upp, vi firar oss idag
Ingen vet och inte heller jag
Men kanske är det så som de ska va
Såååå, välkommen till göteborg
Så gåååå, från hållplatsen lämna din sorg
Såååå, välkommen till göteborg
Så gåååå, från hållplatsen lämna din sorg