(Py B䣫man, H嫡n Hemlin & Mats Wester)
D䲠stod han p堥n hÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂög av sten, ett monument av n姯ns liv
En krossad drÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöm, nu var det tyst och regnet fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöll
Och han k䮤e att han levde, an stod ensam kvar i en galen v䲬d
Han t䮫te, det kunde vara jag och han k䮤e sig s場om
Slogs du fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör att dÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂödas i en galen dans
Dog du fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör att fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂödas till en gud n姯n annanstans
I en tid som frÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂös till is, d䲠livet inte fanns
Och vintern gjorde regn till snÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂö, den gÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂömde allt som m峴e dÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂö
FÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör slipat st嬬 och v岤slÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂös hand som r䤳lan styrt
Och han trodde att han levde fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör hans ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂögon brann av den skr䣫 han sett
Han ropade: O, fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂörl崠mig Gud, om du finns d䲠n姯nstans
Slogs du fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör att dÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂödas i en galen dans
Dog du fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör att fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂödas till en gud n姯n annanstans
I en tid som frÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂös till is, d䲠livet inte fanns
Slogs du fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör att leva i den v䲬d du var
Bara fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör att v䲮a om den tid du hade kvar
En sekund av evighet, som 䮤ades i dag
Han r䮤e vapnet, t䣫t av blod i denna stenhÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂög d䲠han stod
Och fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöll p堫n䬠det var s場yst och mÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂörkret fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöll
Det var bara han och natten och en himmel full av o䮤lighet
D䲠l姠han kvar n䲠en stj䲮a fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöll och viskade: Jag vet
Slogs du fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör att dÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂödas i en galen dans
Dog du fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör att fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂödas till en gud n姯n annanstans
I en tid som frÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂös till is, d䲠livet inte fanns
Slogs du fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör att leva i den v䲬d du var
Bara fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör att v䲮a om den tid du hade kvar
En sekund av evighet, som 䮤ades i dag