Sigrblot - Varg I Veum Lyrics

I dunkelhets omvärld ett cykliskt tillstånd i vilket dag och natt synes sammanlänkade.
Klarsynthetens förbannelse - kallande fullmåne; förlösande kraft till evig omvandling.
I skepnadsskiftet en kvalfull plåga då själsliv i skärseld förädlas.
Låt kättrad invärtesbest förjaga och fälla trälbunden sedlighet.

Varför fogad människans dekret i skuggsken av naturlagars fördärv?
Uråldrig ordning ovan skriftad andefattigdom!
Blotta viteshungrande käftar, krök sinnesfridstörstande klor;
åkalla folksjäls vidunder och låt det sinnena tillträda.
Stillsam åskådan genom rovdjurs världsbild helgar endräkt till
sans och ångers griftefrid.

Varg i veum - fredlös utanför fårahjordens värn.
Jaktens tidevarv - jämväl herden må frukta ulv!
Skåda den svunna stridens ulvmannahird,
fanatismens fanbärare saknar standar.
Korsfarare berövade sakrala ikoner -
rotlösa pilgrimer förutan vallfärdsort.
Svältfödd på mirakel och drömska syner
i tid av levande bragdemäns saknad.

Finnes kvar gör ett åtagande gentemot blodet; kallelsens fackla
lyser upp dvaladimman - en fallenhet att se världen i det dränkas!
Dock skonad förpliktelsen att bevara.
I fylkings tomrum efter förtröstans bortfall står Förgörarinkarnation
förebrådad i sekelåldrad veda. De ensliga sörjande vid Europas
dödklädnad är hedersgäster vid Helrikets jordiska dop.