Strauss ex Machina - En Liten Sinnesundersökning (feat. Camuii) Lyrics

Allt kött är dömt att förgås
Och du hjälper det på traven
Onämnbara dåd skall begås
Ty livets enda mål finns i graven

Du vandrar fram taktfast, spänstig och vig
På den avhuggna vänstra handens krokiga stig
Kanske lätt instabil
Med en skarpskuren gärningsmannaprofil

Ditt arbete gynnar miljön
Det är din personliga tolkning
Men otack är världens lön
För din insats mot överbefolkningen

Så flitig och rask i din gummimask
När du gör processen kort med dumkåta tonårspatrask
Och ger efter för samlarmanin
Se troféer stoltsera i formalin
Allt är katalogiserat och sorterat efter storlek och form
Ingen skam i att vara abnorm

Ödet är hugget i sten
Och din granne är huggen i bitar
Det är lätt att bli sen med ett avsågat ben
Men så går det när man försöker smita

Å det är fredagsmys med sömnparalys
Blott i sällskap med dom som delvis bor i din frys
Alla röster i huvudet sjunger i kör
Och dom tystnar ej förrän någonting dör
Under rysliga omständigheter och vederstyggliga obsceniteter

I din formsydda skrud av människohud
Du trotsar alla förbud

Ååååh Gud som haver en galning kär
Ser till dig som begraver kadaver här
Å den som går runt med strupen bar
Skall snart inte ha något huvud kvar

En föredömligt förberedd sociopat
Tar stickprov för bästa snittresultat
Men tag lärdom av denna profana kantat
Ditt yrkesval leder till ensamhet och hat
Och ett anstötligt liv i totalt celibat

Ty trots din mumifierade mammas ständiga tjat

Har du ej funnit kärleken
Bortsett från väldigt söt liten vän
Som en gång där fanns
Men du glömt någonstans
I ett avlägset hörn av källaren

Något gick galet en kväll
Den förflöt ej som den var planerad
Ett fruktansvärt misstag, begriper dom väl?
Att du hamnat i en madrasserad cell

Ett sånt nesligt, försmädligt jävla helvete
Att du hade glömt din bästa machete
Ditt offer sprang därifrån
Så respektlöst, ja rent ut sagt ett hån

Ingen som helst empati
Moralpanik och hysteri
Det är fördomsfullt kvacksalveri
När dom högljutt och oförskämt föreslår lobotomi

Varför all denna antipati
För en oskyldig dragning till lekmanna-anatomi?
Å vad du nu måhända grävt ner bakom huset
Ska snuten ge fullständigt fanken i

Ingen verkar förstå ditt geni
Och naturliga ådra för spontan kirurgi

Skall det vara för mycket begärt
Att ostört få syssla med det du håller kärt?
Kan dom inte förstå
Att nu är det ju som så

Att det enda som hjälpte när tillvaron sög
Var kroppar som staplats på hög