Jag växte upp i skuggan av en småstad
Mamma skötte hemmet och pappa jobba' skift
Maten var brun och kläderna de klia'
Det var på sjuttiotalet, i en tid av framtidtro
Vi spelade tennis på gatan utanför
Vi byggde kojor och klättra' i träd
Vi sprang ut och in genom olåsta dörrar
Vi hade alltid skrapsår och solbrända ryggar
Vi har det ännu bättre nu
Ändå har ingen varit olyckligare än du
Vi har det ännu bättre nu
Ändå har ingen varit ensammare än du
Vi bodde på camping i fuktiga tält
Åkte utan bälte och nervevade fönster
Vi väntade i veckor på bilderna vi tog
Socker var ofarligt, vi fick så mycket vi ville
Vi såg på tv i trä utan fjärr
Man rökte inomhus och bodde i kärnfamilj
Vi spelade in musiken från radion
Svaren på våra frågor fanns bara i böcker
Vi har det ännu bättre nu
Ändå har ingen varit olyckligare än du
Vi har det ännu bättre nu
Ändå har ingen varit ensammare än du
Vi litade på vuxna, ifrågasatte inget
Vi trodde att alla ville oss väl
Jorden snurrade långsamt och världen var större
Det fanns länder som inte finns idag
Vi har det ännu bättre nu
Ändå har ingen varit olyckligare än du
Vi har det ännu bättre nu
Ändå har ingen varit ensammare än du
Vi har det ännu bättre nu
Vi har det ännu bättre nu
Vi har det ännu bättre nu
Ändå har ingen varit ensammare än du
Vi har det ännu bättre nu
Ändå har ingen varit olyckligare än du
Vi har det ännu bättre nu
Ändå har ingen varit ensammare än du
Vi har det ännu bättre nu
Vi har det ännu bättre nu
Vi har det ännu bättre nu