Vintersorg - Norrland Lyrics

Ett trolskt vargaland
Insvept i höstlig mantel
Utav tussmörkrets sfär
Ur sagans natt det stillsamt föddes
Likt nordanvädrets färd
Genom lövsalars prakt

En äventyrsfärd
Med drömmande tjärn och förrädisk myr
Där fjällväggar rest sig omkring
Och fimbulkölden lystet lurar
Där vargkörers klagohymn
Är pulsslag i mitt hjärta

Tronad av det bitterljuva rikets mäktiga lugn
I urskogens lavklädda pelarhall
Jag strävar längst vandringsstråken
I blåst och norrskenslyster

Vid synviddens rand
Ligger vitterdimmornas dok
Så tungt över trollbergens trakt
Togligt faller nu snö över norrland
Och gyller ås och stam
Vintern sänker sig ner

Oktobersnön täcker nu bygden
Stormarna river och sliter
Och i den dödolgres hamn
Skall blodet tjäla sig
När det obanade islandskapets vrede vaknar.

Jag strävar längst vandringsstråken
I blåst och norrskenslyster
Och de tvärvulna frostnätternas ankomst
Känns som själabalsam

Mot söder jag vandrat
Att skåda dess vida slätter
Då ett gastavred så lömskt
Med de dystraste krafter rev i sinnet
Jag vände så mot norr
Och fann min själafrid

[English translation:]

Norrland¹

An enchanting wolf country
Wraped in autumnal cloak
By the sphere of twilight
It was calmly born from the night of tales
Like the journey of the nordic weather
Through the splendour of leaf halls

An adventurous journey
With dreamy tarn and treacherous bog
Where mountain walls has risen around
And the cold of the bitter winter² greedily lures
Where the wailing hymn of wolf choirs
Are the pulse beats in my heart

Throned by the powerful calm of the bittersweet realm
In the primordial forest's lichen-clad pillar arcade
I strive along the wandering courses
In wind and the lustre of northern lights

At the edge of the range of sight
Lies the veils of the vitter fogs³
So heavy over the troll mountains' land
Now snow falls calmly over Norrland
And gilds ridge and trunk
Winter decends

The October snow now covers the countryside
The storms tears and rends
And in the dödolgre's⁴ guise
Shall the blood freeze
When the wrath of the unbeaten ice landscape awakens

I strive along the wandering courses
In wind and the lustre of northern lights
And the arrival of the sudden frost nights
Feels like balm for the soul

Southwards I have wandered
To behold its wide plains
When a colic⁵ so sly
With the gloomiest forces tore in the mind
So I turned northwards
And found my soul's peace