Ur medvetandets reflexer
Skapas magnifika salar och modesta rum
Det lilla krymper, det stora växer,
Växer utanför universum
Där arstiders utspridda glitterstänk
Förenas i varje stjärna
Ty vinterköld och sommarblänk
Delar samma kärna
Forma handen till en kikare
Riktade den mot mörka väven
Som tjänar som fantasins berikare
Och din själ lyfts till mangloben, även
Om ditt sinne är tyngre än jordens själv
Och av fa nyanser rik
Sa dras den till Vintergatans silvriga älv,
Mot höjdernas kosmosaik
En motpol till själva tidens rynkor
Virvlar pa himlens svarta hav
Och beglänser hällar some ej räds sina skrynklor,
Bebodda av vide, mossa och lav
Ljusvagors böljande karisma
Sätter alla skyar I brand
Som träffar ögats prisma
Och för mig till förlovade land
Forma handen till en kikare
Riktade den mot mörka väven
Som tjänar som fantasins berikare
Och din själ lyfts till mangloben, även
"Om ditt sinne är tyngre än jordens själv"
[English translation:]
COSMOSAIC
From the reflexes of the mind
Magnificent halls and modest rooms are created
The small things shrink, the large things grow
Grow outside the Universe
Where seasons' scattered sprinkles of glitter
Are united in every star
For the cold of winter and the splendour of summer
Share the same core
Form the hand to a telescope
Aim it towards the dark web
Which serves as the enricher of imagination
And your soul is lifted towards the globe of the moon, also
If your mind is heavier than Earth itself
And rich from few nuances
It is drawn to the silvery river of the Milky Way,
Towards the cosmosaic of the heights
An opposite to the wrinkles of time itself
Whirls on the black ocean of the sky
And shines on rocks which are not daunted by their creases,
Inhabited by willow, moss and lichen
The billowing charisma of light waves
Lits all skies ablaze
Which hits the eye's prism
And takes me to promised lands
Form the hand to a telescope
Aim it towards the dark web
Which serves as the enricher of imagination
And your soul is lifted towards the globe of the moon, also
"If your mind is heavier than Earth itself"
Kosmosaik Video (MV)
Vintersorg - Kosmosaik Lyrics
We currently do not have these lyrics.
If you would like to submit them, please use the form below.
We currently do not have these lyrics.
If you would like to submit them, please use the form below.
Swedish
Ur medvetandets reflexer
Skapas magnifika salar och modesta rum
Det lilla krymper, det stora växer,
Växer utanför universum
Där arstiders utspridda glitterstänk
Förenas i varje stjärna
Ty vinterköld och sommarblänk
Delar samma kärna
Forma handen till en kikare
Riktade den mot mörka väven
Som tjänar som fantasins berikare
Och din själ lyfts till mangloben, även
Om ditt sinne är tyngre än jordens själv
Och av fa nyanser rik
Sa dras den till Vintergatans silvriga älv,
Mot höjdernas kosmosaik
En motpol till själva tidens rynkor
Virvlar pa himlens svarta hav
Och beglänser hällar some ej räds sina skrynklor,
Bebodda av vide, mossa och lav
Ljusvagors böljande karisma
Sätter alla skyar I brand
Som träffar ögats prisma
Och för mig till förlovade land
Forma handen till en kikare
Riktade den mot mörka väven
Som tjänar som fantasins berikare
Och din själ lyfts till mangloben, även
"Om ditt sinne är tyngre än jordens själv"
[English translation:]
COSMOSAIC
From the reflexes of the mind
Magnificent halls and modest rooms are created
The small things shrink, the large things grow
Grow outside the Universe
Where seasons' scattered sprinkles of glitter
Are united in every star
For the cold of winter and the splendour of summer
Share the same core
Form the hand to a telescope
Aim it towards the dark web
Which serves as the enricher of imagination
And your soul is lifted towards the globe of the moon, also
If your mind is heavier than Earth itself
And rich from few nuances
It is drawn to the silvery river of the Milky Way,
Towards the cosmosaic of the heights
An opposite to the wrinkles of time itself
Whirls on the black ocean of the sky
And shines on rocks which are not daunted by their creases,
Inhabited by willow, moss and lichen
The billowing charisma of light waves
Lits all skies ablaze
Which hits the eye's prism
And takes me to promised lands
Form the hand to a telescope
Aim it towards the dark web
Which serves as the enricher of imagination
And your soul is lifted towards the globe of the moon, also
"If your mind is heavier than Earth itself"
Skapas magnifika salar och modesta rum
Det lilla krymper, det stora växer,
Växer utanför universum
Där arstiders utspridda glitterstänk
Förenas i varje stjärna
Ty vinterköld och sommarblänk
Delar samma kärna
Forma handen till en kikare
Riktade den mot mörka väven
Som tjänar som fantasins berikare
Och din själ lyfts till mangloben, även
Om ditt sinne är tyngre än jordens själv
Och av fa nyanser rik
Sa dras den till Vintergatans silvriga älv,
Mot höjdernas kosmosaik
En motpol till själva tidens rynkor
Virvlar pa himlens svarta hav
Och beglänser hällar some ej räds sina skrynklor,
Bebodda av vide, mossa och lav
Ljusvagors böljande karisma
Sätter alla skyar I brand
Som träffar ögats prisma
Och för mig till förlovade land
Forma handen till en kikare
Riktade den mot mörka väven
Som tjänar som fantasins berikare
Och din själ lyfts till mangloben, även
"Om ditt sinne är tyngre än jordens själv"
[English translation:]
COSMOSAIC
From the reflexes of the mind
Magnificent halls and modest rooms are created
The small things shrink, the large things grow
Grow outside the Universe
Where seasons' scattered sprinkles of glitter
Are united in every star
For the cold of winter and the splendour of summer
Share the same core
Form the hand to a telescope
Aim it towards the dark web
Which serves as the enricher of imagination
And your soul is lifted towards the globe of the moon, also
If your mind is heavier than Earth itself
And rich from few nuances
It is drawn to the silvery river of the Milky Way,
Towards the cosmosaic of the heights
An opposite to the wrinkles of time itself
Whirls on the black ocean of the sky
And shines on rocks which are not daunted by their creases,
Inhabited by willow, moss and lichen
The billowing charisma of light waves
Lits all skies ablaze
Which hits the eye's prism
And takes me to promised lands
Form the hand to a telescope
Aim it towards the dark web
Which serves as the enricher of imagination
And your soul is lifted towards the globe of the moon, also
"If your mind is heavier than Earth itself"
Writer: ANDREAS HEDLUND
Copyright: Lyrics © Sony/ATV Music Publishing LLC
Copyright: Lyrics © Sony/ATV Music Publishing LLC